En kille nöp mig i rumpan mitt på dagen! När vi senare var på kontoret en helg tryckte han sig mot mig. Jag sa åt honom att backa men han tryckte sig närmare. Eftersom jag tidigare hade haft problem när jag berättat för min chef om trakasserier och han inte alls hade agerat så vågade jag inte berätta. Varje gång du inte blir trodd känns det än mer kränkande. Jag berättade för några kollegor i förtroende. De spred ut att jag hade hittat på det: ”Så skulle han aldrig göra”.
Chefen ”dansade” med mig och avslutade genom att slicka mig i örat. Vd:n såg allt utan att röra en fena.
Vi kom till möten och de kunde säga ”kul att ni är här, men vi har redan snackat igenom allt så vi kan bara berätta vad vi bestämt”. Under ett möte avbröt de mötet för att diskutera en porrskådis.
På min första chefstjänst fick jag höra saker som ”flicka lilla, du förstår inte det här” och ”lilla gumman”. Då var jag ändå handplockad till tjänsten.
Jag blev bemött med ett snett flin och ”är du hans sekreterare?” av en kund som mycket väl visste att jag var chef och mannen i mitt sällskap var min direktrapporterande.
Första veckan på ny arbetsplats där jag var anställd som projektledare blev jag kallad för ”vår nya dekoration” av en av de seniora manliga projektmedlemmarna.
Fick ett mejl via personalmejlen från en man jag aldrig pratat med som arbetar på en annan avdelning. Han skrev att han brukade fantisera om mig och beskrev ingående vad han skulle vilja göra med mig. Visade mejlet för både min närmaste chef och dennes chef. Det tystades ner och inget hände.
Trakasserier är en så påträngande verklighet att jag lär yngre kvinnliga kollegor hur man kan hantera kommentarer och fördomar i arbetsvardagen.