Chefen som visade runt och intervjuade mig upplyste mig sedan om att kulturen på företaget var grabbig och undrade om jag trodde att jag skulle klara av det. En annan av hans frågor till mig var hur det kommer sig att man som kvinna väljer att utbilda sig till civilingenjör.
Jag stod böjd över mitt skrivbord och tittade på några dokument. Då kom min chef ut från sitt rum, kom fram bakom mig och tog tag i mina bröst. Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett ord.
Att gång på gång behöva väga att säga ifrån mot den dåliga stämning som skapas och som gör att jag blir utanför istället för den som beter sig illa. Att ha sagt ifrån om mobbning på arbetsplatsen (andra som mobbats) och sexistiska kommentarer men istället för att chefen tar tag i det lett till utebliven löneförhöjning och att jag är känslig för jargongen.
Som nyutexaminerad civilingenjör, 25 år gammal, var jag på en av mina första anställningsintervjuer. Jag blev visad runt i produktionen där det fanns rikligt med bilder på nakna och storbystade kvinnor på väggarna. Det kommenterades med något i stil med att “det visst fanns folk som tyckte att sådant borde plockas ner” och det framgick tydligt att sådana åsikter inte hölls högt. Chefen som visade runt och intervjuade mig upplyste mig sedan om att kulturen på företaget var grabbig och undrade om jag trodde att jag skulle klara av det. En annan av hans frågor till mig var hur det kommer sig att man som kvinna väljer att utbilda sig till civilingenjör.
I en fabrik jag jobbade hade jag svårt att vänja mig vid sexistiska omskrivningar av tillverkningsmoment. ”Har du satt på strippan än, höhö?”, istället för ”Har du fäst buntbandet?”
En förmiddag på jobbet inom industrin blev jag överfallen, misshandlad och utsatt för ett grovt våldtäktsförsök. De två förövarna förklarade att tjejer inte hörde hemma där. Min arbetsgivares företagshälsovård tyckte att jag skulle klä mig mindre utmanande. Jag hade varselkläder, skyddsskor och hjälm.