Under möte när jag var ca 30 stirrade en högre chef på mig så ”äckligt” att båda männen på var sin sida om mig reagerade och kommenterade det till mig. Jag valde att gå till min HR-chef. Hon viftade bort det med ”Men det är ju !”
Jag stod böjd över mitt skrivbord och tittade på några dokument. Då kom min chef ut från sitt rum, kom fram bakom mig och tog tag i mina bröst. Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett ord.
Jag blev sexuellt trakasserad, på nätet, anonymt, av en numera fd chef. Jag gick till facket och styrelsen när jag förstod att det var han som stod bakom. Det slutade med att företaget höll chefen om ryggen och flyttade på mig medan han fick en högre position.
På mitt första jobb och jag var den första kvinnan de anställt. VD:ns reaktion när han träffade mig första gången var ”vackraste kvinnan på företaget!”. Sedan följde några år av sexskämt och sexistiska kommentarer om kvinnors utseende. Det var många som hörde och som jag vet tyckte det var obehagligt, men jag var den enda som någonsin sa ifrån.
På företaget gick en mailkedja runt på fredagar som bl.a. inkluderade skämt som ”kvinnors hjärnor funkar si, när mäns hjärnor funkar så”, blondinskämt och våldtäktsskämt. När jag och en av de andra kvinnorna klagade togs vi bort från nyhetsbrevet och skämten i dem blev grövre. På samma företag kom jag en gång in i lunchrummet och det var en diskussion i stil med ”jag vet inte, jag fattar ju varför vissa kör på en sån, de är ju enklare att byta ut till yngre modeller, men själv föredrar jag svenskt.” Jag trodde först det handlade om båtar (alla snubbar där hade båt) men de pratade om thailändskor. När jag blev arg och sa ifrån mot IT-chefen, slutade det med att han varken svarade på mina mail eller tickets på över två veckor, nåt som var viktigt för att jag skulle kunna göra mitt jobb.
En chef på ett stort, internationellt konsultbolag kommenterade ständigt mina kvinnliga kollegor på ett högst opassande sätt. Till och med efter att jag sagt till honom att det inte är särskilt trevligt att höra om hur han inte längre kan ragga på min kvinnliga kollega för att hon har gift sig. Chefen gjorde anspel på att kvinnorna sålde sex när de var barn när någon pratade om att de varit entreprenöriella som barn och gjorde mycket för pengarna, osv osv. Fick också ta emot en hel del rasistiska gliringar.
Att gång på gång behöva väga att säga ifrån mot den dåliga stämning som skapas och som gör att jag blir utanför istället för den som beter sig illa. Att ha sagt ifrån om mobbning på arbetsplatsen (andra som mobbats) och sexistiska kommentarer men istället för att chefen tar tag i det lett till utebliven löneförhöjning och att jag är känslig för jargongen.
Hade en manlig kollega som systematiskt kom till mig och bad om rapporter som han sedan presenterade som sina egna för diverse ledningsgrupper. Ingen fick reda på att det var jag som tagit fram och sammanställt materialet (mina närmsta kollegor visste men ingen av cheferna).
Under mina första månader gjorde en högt uppsatt chef närmanden på en fest. När jag bad honom sluta kommenterade han bland annat att tjejerna på företaget var så svårflörtade. Och att man var känslig. För att sedan fortsätta, men då åkte jag hem.
På middag med leverantör och mina manliga kollegor vänder sig chefen för leverantören till mig och säger att “det var en fin middag det här, vill du diska som betalning eller vill du hellre ha den här?” och viftar med sin nyckel till hotellrummet. Ingen i sällskapet reagerar eller säger ifrån utan situationen skrattas bort med byte av samtalsämne.